Fan va männsikor är jobbiga

Så var det fredag och i vanlig ordning sätter grannarna nedanför igång att vrålbråka någon gång vid 22.30 snåret. Om dom är packade eller inte låter jag ha osagt men nått problem är det i skallen på dom i alla fall. Samma veva varje helg. Och det mest irriterande är deras förkärlek att smälla i dörrarna när dom gapar på varann. Hela jävla tiden! Så allt skakar och det ekar i trappen. Galentanten skriker Hjälp! Hjälp! Hjälp! och jag lyssnar. Det är jobbigt att inte veta om hon menar det, eller om det är drama. Sen börjar hon slå mannen (vilket händer varje fredag det med) och han stormar ut och det blir tyst tills hon sätter på musik på HÖGSTA volym och så håller det på. Och volymen är inte normal. Det är vibrationsvarning på min soffa. Jobbigt.

Att bo i lägenhet innebär ju en viss restriktion i privatlivet. Jag hör min granne ovanpå gå och lägga sig och hans mobilväckarklocka väckte mig i morse. Förmodligen har han hört mig med vilket jag helst inte vill tänka på.

En gång hälsade han mig med "Hej musen" i trappuppgången och undrade vart jag varit för att det varit så tyst... Så tydligen gör jag också ljud. Lite obehagligt att bli kallad musen dock. Han är en rätt obehaglig man. Han har den där karga looken och raspig röst och dryg söderkisdialekt. Tjjeeena muuusen. Jobbigt.