Denna eviga ångestväntan

Jag går omkring och väntar. Väntar på att få veta om jag kan börja planera inför sommaren och hösten.

Min projektanställning går ut i början av juni och den omisskännerliga magknuten har sakta kommit tillbaka. Vissa dagar är jag full av tillförlit men igår kändes det inte bra alls.

Jag orkar inte tänka på jobbsökande och vara fattigare än fattigast.

Chefen sa ju för några veckor sedan att dom ville ha mig kvar, men att hon måste prata med Elisabeth och kolla över ekonomin.. Sen dess nada. Hur tolkar man det?

Ont ont ont i magen. Jag avskyr verkligen denna väntan.