Saker jag aldrig kommer ha på mig (igen) del 2

Som en tussilago på posten bombas man med reklam om solgalsögon så fort solen legat på mer än 48 timmar.

Jag dregglar över de senaste, coolaste, snyggaste, mest prisvärda och jada jada jada.

Det är sjukt dyrt med solgalsögon. Inser att jag har dyr smak. För dyr eftersom jag inte är kapabel att ta hand om dyra saker och därför inte borde få köpa dom. Jag har ett uselt trackrecord.

Två gånger i mitt liv har jag köpt designersolgasögon. Och båda gångerna har det slutat i elände. Första gången tappade jag bort dom ett par svarta Armani efter några månader. Andra gången tappade jag ett par snoffsiga Gucci i backen så det ena av de perfekt färgade glasen gick i bitar. Hade ägt dom i mindre än en vecka. Att laga kostade nästan lika mycket som att köpa nya.

Ergo: Inga dyra, snygga, coola och nyhippa brillor för lilla mig.

Till min fasa har jag vid genomgång av diverse magasin insett att Ray-Ban glasögonen från 80-talet fått en revival. Och nu snackar vi inteklassiska pilotglasögon a´la Tompa i Top Gun utan de svarta han hade på sig i Risky Buisness - 83. Det hör ju uppenbarligen ihop med hela den här gräsliga 80-tals recyclingen modevärlden håller på med just nu..

På fullaste allvar kan ju ingen välja att köpa dom? Eller kan ni?