Har jag missat nått?

Det har varit en massa skrivande om BONs SEX artikel där Sigge Eklund stängde in 15 "kända" svenskar i ett rum på Berns och snackar sex i enlighet med surrealisternas intellektuella samtal på 20-talet.

Tjugo timmar senare hade de avhandlat våldtäktsfantasier, lösfittor och porrbanden i SRs arkiv. Resultatet är det bästa samtal om sex som publicerats i en svensk tidning.

Enligt Bon själva då.

Själv är jag inte en läsare av tidningen. Som Martin Kellerman skrev i en Rockystrip för några år sen: "Bon är en tidning för personer som vill veta vad de ska tycka person och skulle äta bajs om det kom från New York och kostade 10 000 kronor kilot." Nu sitter han i rundabordsgängen, om dock ovanligt tyst, och sexsnackar.

Fick ju lov att köpa tidningen bara för att läsa vad folk snackar om och känner spontant att det var väl inget direkt revolutionerande i dessa texter förutom att man fick lite för mycket information om Lasse Lindhs förkärlek till tjeckiska prostituerade. Smaskigt och lite rolig läsning men avsaknaden av reflektion och analys gör att det knappast blir det "intellektuella" samtal tidningen ger sken av att bjuda på.

Kan varken bli upprörd eller speciellt berörd och det enda jag gick igång på var omslaget. Oh, I miss kissing like that. Snyggt!

Det mest roande är egentligen Linda Skugges blogginlägg om det hela. När hon skriver "Jag är kanske för gammal eller för pryd men jag chockas djupt av det som sägs i Bons sextext, det är så grova saker att det inte lämpar sig för publicering." så bubblar jag över av skratt och tänker att hon kan byta ut kanske i sin text till garanterat. Maken till avsexualiserad och tråkig människa får man nog leta efter. Att "chockas djupt" av texten och mena att den inte lämpar sig för publicering känns mer som en 82-årings åsikt. She needs to get laid. Lite frispråkighet har väl aldrig skadat?

Annars hade Marie Fjellborg några intressanta tankar om det hela.