Oh denna smärta

Natten har varit svettig, lång och smärtsam. And not in a good way.

Halsen är rivig och gör satans ont och jag inbillar mig att jag hade feber i natt men eftersom batteriet i termometern valde att va slut i morse så jag vet egentligen inte. Upp och ner for jag i alla fall och tyckte synd om mig själv. Frossa och svettningar om vart annat. GOD, jag hatar att va sjuk.Det är säkert visdomstanden som gett mig halsont igen. Och jag vägrar operera bort den. Det räcker med februaris session. Och gnällig är jag också. Har jag ont vet folk om det. Jag vill ha sympati och klappar på huvudet. Glass och kramar.

Inte som syster inte. Hon är minsann höggravid och gnäller minsta möjliga. Jag vill också vara så. Men gnäller jag som en liten bitch över halsont kan ni räkna med GNÄLL när eller om jag blir gravid. Måtte jag hitta en döv karl...

Jäkla skit fan.