Scenografin var toppsnygg och trots storleken på scenen kändes det som om man var nära. Bästa låten var "Loosing my way" när Justin stod ensam på scenen med de runda genomskinliga skärmarna omkring sig där man projicerade stråkkvartetten och gospelkören. Mäktigt. Eller klockrent helt enkelt (nu hatar Alex Schulman mig).

När han lägger in några "fuck" i mellansnacket för att vara lite naughty så kan jag inte låta bli att le. Han vill ju så gärna vara lite mer badboy. Och jag är lättsåld.
Och där satt jag och tänkte på lyllot Jessica Biel som måste få kåtslag varje gång hon ser sitt talangmonster till pojkvän uppträda.
Lyllo. Det ordet kom ju med tidsmaskinen från 80-talet. Och det är som en fjortis jag känner mig när jag glatt skuttar hem i solnedgången.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar