Någongång det senaste året har något förändrats i mig. Det har alltid varit: när man träffar någon och när man får barn och när man gifter sig. Under en övergångsperiod har det skämtats när samtalet riktas in på den enligt majoriteten "naturliga" utvecklingen av livet. Jag har skämtsamt sagt "när man träffar någon eller man kanske ska säga om..." och självklart fiskar man lite att någon ska utropa "det är klart att du träffar någon!" .
Jag har liksom tappat hoppet lite och det är skitläskigt. Och hur ska man hitta tillbaka? Jag blir så jäkla arg på mig själv för att jag inte kan släppa det och bara vara. Men så är det. Just nu känner jag om och inte när. And it sucks.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar