Oh kollo. Eller inte kollo, men så nära man kan komma. Hela helgen spenderades i hängmatta, i bastu, på bryggan, ätandes pizza, drickandes vin, kollandes på den nakna DJn, dansandes, fnissandes, snubblandes på mörka stigar, kramandes, flörtandes, funderandes, kramande av små barn och gravida magar och vänner som förlovade sig, kallsvettandes på söndagen när jag svabbade golv utan mat i magen och så bakis. Men inget hångel och det brukar jag alltid få av Ekbacken. Men jag förlåter. Det är ju ändå bästa kollo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar