Det där med att vara en nörd

Alla har vi speciella intressen. Själv häcklar jag sportfanatiker så fort jag får tillfälle. Folk som är helt galna i fågelskådning är inte heller så heta. Och vi ska inte tala om politiskt aktiva människor som i tid och otid måste diskutera när jag proklamerar mitt ointresse.

Sen kom den 29e oktober. Och jag insåg att även jag har ett intresse som tydligen provocerar vissa.

Då satt jag och en hel del av mina vänner i en biosalong och log i samförstånd över en dokumentärfilm om typsnittet Helvetica. Ja, ett typsnitt. Kan det bli nördigare än så? Jag tror inte det. Det kan tyckas som det ultimata ytligheten. Och det gjorde en del människor klart för min vän Lotta på hennes blog.

Så jag måste bara säga detta. Design spelar roll. För den som inte arbetar med det är det här säkert ett befängt påstående. Men den skapar struktur i vardagen som man tar för givet.

Ett vardagsexempel. Vägskyltar. De måste vara läsbara. Det är en säkerhetsfråga. Man måste kunna se dem tydligt. Även i mörker. Även på långt håll. Och alla typsnitt har inte de kvalitéerna. Och det tänker man kanske inte på, och uppskattar, förens man hamnar på en väg någonstans mitt i natten och strålkastarna på bilen reflekterar på bokstäverna i skylten och allt flyter ihop. Man ser inte ett skit. Man är vilse (och säg nu inte GPS)... Då spelar typsnitt roll.

Läs den här artikeln i NY Times om två som formgivares "lätta" besatthet med att göra USAs vägskyltar läsbara. Glöm inte att kolla in under fliken More Photos >>. Där har man gjort bra grafisk form för att förklara bra grafisk form...

För att ytterligare understryka min egen nördighet måste jag lägga ut en snygg vägskylt som är gjort av en liten fantastiskt tysk (såklart) som heter Erik Spiekermann, historisk typsnittsformgivare och min favorit av de som intervjuades i dokumentären.


Se på denna skylt. Tydlig, Strukturerad. Tysk.


Se på denna man. Tydlig, Strukturerad. Tysk.