A few pointers in life

Jag är en timme för tidigt klar till kvällens inflyttningfest hos fina pojkarna. Det vankas bubbel och snittar och dagen till ära är jag nyfrissad, nyfärgad och specialuppsnoffsad av min favoritfrisör. En liten lockig 40-tals page med ett strasshårspänne på sidan och jag känner mig riktigt fin. Man kanske skulle anstränga sig lite och fixa håret lite mer ofta...

I alla fall sitter jag nu här och bloggar, målar naglarna, lyssnar på country och dricker en romdrink och väntar på att klockan ska bli gå-dags. Pesonligen tycker jag att det är jäkligt skönt att vara klar i tid. Jag hatar att vänta på folk! Inte för att jag alltid är perfekt. Men ändå...

Jag hade en vän (som jag inte längre är vän med, men av andra anledningar) som ALLTID kom minst 30 min för sent. Vi sa en tid till henne och en annan till alla andra så att vi slapp vänta för länge. Och trots detta fick vi oftast vänta minst 20 minuter ändå... Ett så sjukt respektlöst sätt. Jag blir irriterad av att bara tänka på det nu, 7 år senare. Alla timmar man väntat. Tur att man slipper det nu.

Hur som helst. Tid. Komma i tid. Skärpning. Respektera dina medmänniskor. Hur svårt kan det vara?? Det var allt jag hade att säga denna gång.

Nu ska jag leta på mitt röda läppstift, dra på mig ett par strumpyxor, leta reda på ett par snygga skor och ge mig ut i Stockholmsnatten. Oh så cosmopolitanskt det kändes.

Ps: Och när jag ändå är igång. Och ät med gaffeln i vänster hand, tacka för maten och hjälp till med disken om det behövs. Mamma lärde dig (förhoppningsvis) bättre!