Det är något obehagligt med människor som plötsligt och obefogat brister ut i sång sa en filmkritiker någon gång och jag kan inte annat än att hålla med.
Pinsam dialog och överspelande skådespelare. Sexskämt och buskishumor a´ Stefan & Krister. Ute i stugorna höhöar man nöjt när Meryl Streep (!) ramlar genom taket med särade ben och tre gubbar står med överdrivet höjda ögonbryn och antydande blickar och tar emot henne. Inte Meryl Streeps finest moment in acting skulle jag påstå.
Och listan fortsätter. Pladder. Falsettskrikande tjejer och tanter. Dansförsök. Massdansförsök. Och de sjunger själva...och de sjunger uselt. Whats not to hate?
Det som skrämmer mig är att jag tydligen är ensam om att tycka att filmen var ett lågvattenmärke av episka mått. Jag blir häcklad och förföljd när jag råkar nämna detta faktum vid en middag med kollegor. Alla verkar älska skiten.
Borde kanske inte vara förvånad men det är trist att behöva skriva av halva sin bekantskapskrets för att de älskar fullkomligt skrämmande uselt producerad dynga...
Ja det är tur att man har sin goda smak att falla tillbaka på när landet verkar vara i ett zombieliknande tillstånd av konsensus.
Näe, nu ska jag tänka positvt och ladda ner lite gamla Europelåtar på Spotify... där kan vi snacka kvalité.
Inlägg
3 kommentarer:
Nope! Här är en till. Mamma Mia är ingen bra film. Jag hade gärna haft den osedd.
/Laskask +1
Tack för det moraliska stödet!
Jag kan bara säga WORD! Råkade av misstag se slutscenen och kunde bara konstatera att det...nä. Det finns inte ord. Folk i allmänhet är inte bara lite dumma i huvudet och saknar sunt förnuft. Tydligen saknar de smak också...
Skicka en kommentar