Jag fick nästan gåshud när jag hittade det här klippet från finaste ungdomsserien ever - My So-Called Life. Fram kryper minnen från högstadiet, när man trånade efter de svåra pojkarna och var olyckligt kär varje vecka. Skåpen. Spanandet.
Jordan Catalano liksom. En hormonstinn tonårstjejs högsta dröm.
Här är de svenska komedier Edward Af Sillén hatar mest
2 dagar sedan
Inlägg
2 kommentarer:
Åh, ja, världens bästa! Fast jag var en sån gränslös nörd att jag var lite förtjust i Brian i den där serien. Det krulliga håret. Mmm.
(Hej främmande blogg, också!)
Det är väl det som är grejjen med tonåren (och förmodligen senare med) att man inte uppskattade de snälla killarna...
VÄLKOMMEN!
Skicka en kommentar