I dag kallade min morfar mig för sybarit. Eller, sa han: Du kan va en epikuré med. Sen skrattade han gott. Om man känner min morfar så kan det lika väl vara något ironisk halvelakt så jag trodde han retades med mig, fast med glimten i ögat som vanligt. När jag var yngre, innan ironi och cynismen intog mig, tyckte jag att han bara var dum. Varför retades han så? Jag fattade inte. I våra samtal nu är det grundstenen. Och han är rolig nu, nu skrattar jag med honom och hans inte sällan syrliga syn tillvaron. Vet du inte vad en sybarit är? Nä, det visste inte jag heller! Efter lite googlande visade det sig i alla fall att sybariterna var ett njutningsfolk som levde på 500-talet före Kristus i södra Italien och dom älskade det goda i livet, framförallt mat och dryck.
Well...Antar att det stämmer tämligen väl på både mig och min morfar.
Bring out the cheese, vine and feed me with grapes!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar