Jag och mina tjejkompisar hängde alltid i rampen bakom bokfabriken när vi var yngre. Där skatade Henka och Hagborg. Finare killar kunde man inte hitta i lillstan på det tidiga 90-talet. Då beundrade jag killarna på brädorna, nu beundrar jag bara brädorna...
Det här är konst att hänga på väggen. Kan man ju inte hålla på och skrapa och göra ollies eller vad det nu heter och ha sig.
Det som får mig att skratta, det jag inspireras av, det jag gillar och emellanåt även några utfall mot det som får pulsen att ticka, käkarna att spännas och tinningsvenen att svälla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar