Vuxenpoäng och att vara jag

Generellt ligger jag tämligen långt ner på vuxenpoängskalan för min (ringa) ålder. Bil, barn, sambo och vara ägd av banken har till denna dag undsluppit mig. 

Därför fick jag lite lilla skälvan när jag igår satte mig i ett seriöst möte med min bankkvinna för att diskutera lån. För att köpa hus. Eller snarare två hus. Eller snarare ett torp utan toa och varmvatten. Yikes!

Och nu ska jag inte gå händelserna i förväg. Det är ett låååånelöfte. Jag har inte ens budat på huset än. Jag har inte ens sett det live. Men jag har, inte helt oväntat, redan inrett köket och planerat en liten veranda på baksidan... Och visualiserat hängmattan och sprakande eld i öppenspisen. My god. I want this.

Jag ska inte gå händelserna i förväg. 

Jag ska inte gå händelserna i förväg.

Jag ska inte gå händelserna i förväg.

Jag ska inte gå händelserna i förväg.

Jag ska inte gå händelserna i förväg.

Jag ska inte gå händelserna i förväg.

Jag ska inte gå händelserna i förväg.

Jag ska inte gå händelserna i förväg.

Jag ska inte gå händelserna i förväg.

Jag ska inte gå händelserna i förväg.