I en hiss med främmande människor

I mitt hus. Där jag jobbar. Finns det 10 våningar kontor som ofta skapar jobbiga möten i hissen. Hatar man som jag det meningslösa men oundvikliga artighetspratet i om väder, mycket jobb och snart semester så är varje dag en ångestbomb redo att brisera. Sitter man på våning 9 som jag går det aldrig att undvika.

Där står man, i ring, och försöker undvika ögonkontakt, le lite frånvarande (så man inte inbjuder till konversation), läser en tidning (funkar bara på morgonen) och låtsas att man inte känner tystnaden mellan två människor som halvt känner igen varandra. Man stirrar på en punkt på dörren. På våningsräknaren. Hinner känna kroppsodörer och fundera på varför man inte tog trapporna istället. Obehagligt.

Så igenkänningsfaktorn var maximal när jag läste Mats inlägg och lösning på mitt problem!

IM SPREADING THE WORD MATS!!!