Och så flög hon iväg

Tog en buss ut till Arlanda kl 8 i morse för att vinka och gråta av C som flyttar till andra sidan jordklotet. Naivt trodde jag att jag kanske kanske skulle kunna hålla mig den här gången från att gråta stora krokodiltårar men icke. C:s pappa tog fram kameran och när jag skulle ta kort på familjen brast det för C:s mamma. Enda barnet flyttar till Australien. Det är förståeligt. I alla fall började ju mina tårar välla upp de med. C var stoiskt lugn. Men jag vet att hon lipar hon med. Fast inombords.

Det är jobbigt att gråta så här tidigt på dagen, men det är ännu jobbigare att sen gå till jobbet och bara önska att ingen frågar för då väller tårarna upp igen. Nu med, medans jag sitter och skriver fast jag borde jobba.

C sitter i Businessclass och dricker champange på väg till NY nu. Jag önskar jag fick följa med.