Det ordnar sig

Har du hunnit långt? Kan du komma tillbaka? frågar syster med spänd röst i telefonen. Hjärtat stannar i några sekunder. Jag tvärvänder bilen och hemskaste scenariot spelas upp i huvudet. Tystnaden i bilen på väg till lasarettet är tung. Jag stressad. Syster rädd. Pojkvännen tyst och sammanbiten.

(Det ordnar sig)

Jag försöker vara trygg och lugn men hjärtat racear och tårarna bränner under ögonlocken. Det enda jag kan tänka.

(Det ordnar sig)

Lång väntan i varmt rum. Natten är varken sval eller lugn. Ett kungarike för en vidpust. Pojkvännen står lite tafatt vid sängen. Fina, fina killen. Jag försöker lätta upp stämningen men känner mig bara dum. Varför sa jag så? Idiot.

(Det ordnar sig)

Tar en promenad med hunden medan vi väntar på jourhavande doktor. Dom behöver vara själva och jag är rädd att min panik snart ska märkas. Solen håller på att gå upp igen och hunden och jag promenerar i den ljusblåa varma gryningen.

(Det ordnar sig)

Det är studenthelg. Rosa frasiga balklänningar på Statoil. Fulla pojkar på mopeder köper grillat med bröd. Lyckligt oventandes om parallella livsnycker. Jag köper vatten och förnödenheter till syster. Sjukhusvattnet smakade piss. Hon ska inte dricka sånt skit.

(Det ordnar sig)

Doktorn vill ha henne kvar över natten för att vara säkra.

Men det ordnar sig.