Timewarp

Den röda t-shirten lyser i ett hav av svartklädda södermänniskor i sommarnatten. Måste vara minst 5 år sen sist säger han med ett snett leende och kramar mig lite för länge

Han har fortfarande ingen respekt för personal space och står nära och pratar. Berättar om livet mellan då och nu. Frågar om livet mellan då och nu. Han luktar så förbannat gott och flörtar så uppenbart och det skulle vara så lätt så lätt att bara glömma hur uppfuckad han var då och hur förlorad jag var i hans närhet.

Jag glider tillbaka till mina vänner men hjärnan har hamnat i timewarp. Den där perioden känns som att annat liv. Jag var så förälskad att jag blev hudlös. All skit han gjorde och jag bara tog det. Han var den svåra, svarta själen jag desperat ville förstå och fånga och jag kämpade för länge och släppte för sent. Jag undrar hur jag kunde bli så? Så svag. Intalar mig själv att jag är en annan männinska nu. Jag är inte hon.

Så känner jag hans hand i mitt ryggslut och han säger jag är på väg hem men du kan väl ta mitt nummer, det vore kul att ses i sommar.

Jag tar numret. Det är ju bara ett nummer.