My best friends wedding

Samma dag som jag kom tillbaka till Sverige efter min USA-resa landade min bästa vän och hennes kille i Sverige för att gifta sig. Veckan som följde var minst sagt hektisk.

Det var möhippa och svensexa. Det trycktes bröllopshäften, skrevs placeringskort, jagades 30 meter vitt bomullstyg i stan som gud glömde (och grannstan), veks linneservetter, dekorerades tält och knöts mer rosetter än jag orkar minnas. Det minglades med gäster och familj från olika hörn av världen. Det dracks champagne. Allt detta med en jetlag från helvetet och med gråten i halsen. Och då hade bröllopsdagen inte ens varit.

Något tal hade jag inte kunnat skriva eftersom försöken alltid slutat i "the ugly cry". Diskret försökte jag skriva ner några väl valda ord medan C fick håret fixat på bröllopsmorgonen. Utan positivt resultat. Jag var mer nervös än bruden som innan vi öppnade dörren till kyrkan fällde de nu bevingade orden " Showtime". Enligt vissa bröllopsgäster sprang jag ner för gången. Bruden föll tydligen in i min takt. Själv vidhåller jag att jag skred.

Ingen svimmade, glömde ringarna eller skämde ut sig. Även om min fina bordsherre och tillika Groomsman, svepte första nubben som om det vore det sista han gjorde (trots manande ord tidigare från brudgummen som lärt sig den hårda vägen vad det kan innebära att svepa nubbe på fastande mage) och därefter höll en jämn och briljant nubbeform resten av kvällen. Happy drunks unite.

Mitt tal blev en mindre improvisation. På engelska. Jag började gråta. Dom började gråta. Min bordsherre grät. De flesta grät. Och efteråt kom en kille från ett annat bord över och knackade mig på axels och sa: - Look what you did to my wife... Och där satt hon. Och skrattgråter. Hysteriskt. 10 min efter att jag pratat klart... så jag gjorde tydligen ett bra jobb. Inte för att jag kan återberätta det. Men det kom genuint från hjärtat.

Hur som helst. Det var det roligaste. Vackraste. Mest fantastiska bröllop jag varit på. Inte bara för att det var min bästa vän som gifte sig. Utan för att allt bara föll på plats.

Det var kärlek i sin renaste form. Mellan familj. Det nygifta paret. Mellan nya och gamla vänner. I talen. I musiken. I skratten och tårarna. I dansen och den vackra sommarnatten.

Jonas, som fotade hela härligheten, har gjort ett bildspel på sin hemsida som ni bara måste kika på. Det är magiskt och jag lovar att ni kommer gråta lite ni med.

Ps: håll utkik efter en till synes sinnesrubbad person i beige klänning i slutet av bildspelet. Det är tydligen så jag ser ut när jag gråter och det är den bilden så numera är definitionen av "THE UGLY CRY".